Jag åkte ner med 3 personer som jag inte hade träffat så mycket förut och Kajsa från klassen som jag kände rätt bra.
Men det kändes ändå som om vi lärde känna varandra rätt bra på hela den långa resan ner till barnhemmet. Men allt gick bra, tills vi kom till barnhemmet det blev som en chock för mig att barnen var så snälla och omtänksamma. Dem hälsade på oss, kramade och visade oss runt överallt.
Det var så roligt att se det, tills man fick veta några av barnens uppväxt att den inte hade vart bra. Det tog på en hårt, och inte nog med det man skulle kommunicera med barnen som knappt kunde engelska. Men det var lättare än vad jag trodde.
På kvällarna efter vi hade jobbat klar så att vi 5 det så roligt, vi skrattade massa och kollade på film åt massa mat och allt vad vi nu gjorde.
Så jag vill bara säga en sak och det är att jag vill tillbaka, när man var där man uppskattade allt man hade hemma och vill hjälpa dem till ett bättre liv.
Jessica